Det råder kaos
Hur som helst, arbetsplatsen var det. Platsen som aldrig varit min dröm men där jag ändå trivts med såväl kollegor som chefer. Sen blev det ett jä*la krig mellan alla kändes det som, medan jag utanför står och tittar på och undrar hur fan vi kunde hamna här?! Vi som hade så kul tillsammans, jobbade som ett TEAM. Men nej, inte längre. Efter det försvann allt, stelt men fungerade.
Så kommer största besvikelsen nu, som ett slag i magen. En kollega blir inkallad för ett möte där det framkommer att de (cheferna) skulle uppskatta om X kund söka sig nytt arbete då det faktiskt är väldigt jobbigt för alla på jobbet att hon har barn och vabbar.
VA?!
Att skaffa barn(och dessutom ta hand om dem rätt, inkl. Vab) är en mänsklig jä*la rättighet. Trodd det var 2014 och 1914, men jag kanske är knäpp?
Kan ni då också sätta in er i mina tankar som går hemma MAMMALEDIG och snart ska tillbaka?? Nej fy fan, jag äcklas av sånt. Där försvann all respekt.
Att de själva en gång skaffat barn osv verkar de ha glömt. Eller förträngt. Vilket som oacceptabelt, indirekt tvinga någon att söka nytt jobb för att DEM tycker det är jobbig. Vad fan är det inte för X? Hon som förlorar pengar, känner skuld till jobbet och samtidig tvingas se sitt älskade barn sjukt.
Snåla jävla pengakåta egoister! PUNKT.